Namaskar och välkommen till hemsidan för Svenska Bajajscooterister!

När jag 2012 köpte två scootrar billigt visste jag inte vad jag drog igång. Bajaj Bonnie kände jag vagt igen som något man skrattade åt på 90-talet. Var de från Kina? Nej, Indien var det visst.

Två år senare var jag biten och startade facebook-gruppen Svenska Bajajscooterister. Tänkte att det skulle väl bli familjen och några till; tio personer, 20 med lite tur. I skrivande är vi 308 stycken! På de här åren märks det att fler och fler kommit att se ljuset från Indien. Bajaj är inte bara billigt skräp och sämre Vespakopior, de har en alldeles egen själ.

Facebook är bra att föra diskussioner på men när det kommer till att hantera sorterad information - bilder, artiklar, mektips med mera - är det inte optimalt. Därför kom jag på tanken att komplettera med en hemsida och här är den nu! Något forum finns inte så diskussioner för vi fortfarande på Facebook. Och givetvis går det bra att kontakta mig via kontaktformuläret.

Eftersom det Bonnie vi äger hamnar fokus förstås där men om du har något material rörande Chetak, eller annan modell för den delen, är det välkommet!

Håll till godo!

Janne Hagnell

Wall-E - nytillskottet!

Den skulle "bara" bli reservdelar. Men så startade den på första försöket och gick som själva h-e. Visserligen bara i några hundra meter, men jag var såld.

Nu har jag skaffat ny galon till den trasiga sadeln - reservdelsambitionen är definitvt död!

Och namnet? Med den udda tillbehörs-strålkastaren tycker jag moppen påminner om roboten Wall-E i filmen med samma namn.

Klicka på bilden för att se Wall-E i action!

Bonnie och Den Bengaliska Tigern

våra Bajaj Bonnie

Efter att ha sålt vår Crescent Skoterett ett par år tidigare började moppesuget göra sig påminnt på våren 2012. Budgeten var någonstans i gränslandet mellan noll och obefintlig så alla fina (och fula) Vespor, älgläppar, Alabama och allt var de heter var bara att glömma. En modern Kinabanan lockade inte heller, de 15 extra kilometrarna i timmen till trots. I förbifarten hade jag sett en annons på två Bajaj Bonnie i närområdet. En funkade inte, den andra gick bara på choke. 6000 kronor? Nej, tack! Men ett par månader senare skulle snubben flytta och behövde tömma förrådet: 1500 kr/styck eller 2500 ihop. Deal!

När jag kom hem med de två fynden undrade alla i omgivningen var nu detta var för påfund.

Med mina hastigt inpluggade kunskaper kunde jag upplysa att de inte alls var kinesiska utan tillverkats av indiska Bajaj som nog är mest känt för Vespakloner och att de importerades till Sverige under en period på 90-talet. De igenkännande leendena uteblev. Dock sprack många leenden upp när jag berättade att jag köpt dem till mina döttrar, då elva och nio år gamla. Döttrarna log förstås i kapp medan frun drog lite på smilbanden men muttrade något om svepskäl.

Planen blev direkt att meka tillsammans med döttrarna för att få ordning på fynden. Med flera år kvar till moppeåldern var det ju ingen överhängande panik men tålamod har aldrig varit min paradgren. Yngsta dottern tog sig an den moppe som åtminstone gick lite grann och döpte den till Moppis1. Det visade sig raskt att rejäl rengöring av bränslesystemet och allmän service var vad som behövdes och snart kunde en stolt liten Alva åka med till den lokala mataffären på en första provtur.

Den äldre dottern hade inte samma tur. Vi gjorde samma procedur men icke - moppen var helt stendöd. Jag började riva grej efter grej utan att hitta något fel samtidigt som jag kände att mina lugnande ord till dottern lät allt mer pressade. I ren desperation slet jag bort avgassystemet - och moppen startade direkt! Det visade sig att någon insekt tyckt att avgasrörets mynning var en idealisk plats att bygga bo på. En kik där från början hade besparat oss massa svett och rynkade pannor, men det är ju lätt att vara efterklok.

Så fick även Lovisa till slut ta en efterlängtad provtur. Lillasyster hade nog tänkt att den moppen skulle heta Moppis2 men nej, Lovisa valde Bonnie, kort och gott. Själv hade jag, trots motgångarna, lärt mig att uppskatta våra små indier mer och mer. Förbisedda underdogs som vid närmare undersökning visade sig ha en lika simpel som tillförlitlig konstruktion. Säkert ett måste för fordon som ska säljas i Indien. "Ska kunna lagas av den lokala bysmeden" lär ha varit ett krav på Ladabilarna på 70-talet och jag kan mycket väl tänka mig att Bajaj hade ett liknande motto.

Utseendet kan man ha många åsikter om. Jag tycker det ser ut som man tagit framdelen från en 80-tals-Vespa och klämt på baken från en EU-scooter men ändå gett alltsammans ett helt eget, och mycket charmigt, utseende.

Idag är döttrarna 21 och 19 år gamla. Bägge har bilkörkort och varsin bil. Moppis1 återgick i min ägo och då jag upptäckt att den, likt tigrar på nordliga breddgrader, trivs förträffligt i snö och kyla fick den snabbt tillnamnet Den Bengaliska Tigern. Så föddes idén att pimpa den India style, som en korsning mellan en tiger, en Hindustan-taxi och en autorickshaw. Det projektet håller på att spåra ur på ett alldeles underbart sätt.

Under tiden kör Lovisa fortfarande sin Bonnie till skola och jobb. Den är också pimpad men mycket modest och det som sticker ut mest är fälgar, sadelöverdrag och hjälm i hennes favoritfärg turkos. Och hon får samma bemötande som när vi sommartid kommer glidande i vår Saab V4: Folk pekar, ler och kommer fram och pratar: "Jaså, är det du som har den där söta moppen!"

Projekttråden om våra Bonnies ligger på Svenska Scooterklubbens forum och kan hittas här.

2014 hade redaktören för Svenska Scooterklubbens tidning Scooteristen noterat min projekttråd på klubbforumet. Jag fick frågan om jag kunde skriva en artikel och som gammal journalist var jag inte svårövertalad!

Tanken var ju att Bajajerna skulle bli döttrarnas 15-årsmoppar. Eftersom det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, fick de redan från början vara med och meka. Vid tidpunkten för artikeln var de 13 och 11 år gamla.

Apparel

Syns du inte finns du inte! Efter att ha tagit fram loggan för Svenska Bajajscoterister erbjöds medlemmarna den som klistermärke. Steget till att trycka den på T-shirt var inte långt och både denna och förra julen har familjen fått stå ut med hemdesignade Bajajtröjor.

Designerna finns att beställa som olika produkter från den internationella siten Red bubble.

Svenska Bajajscooterister är från början en facebookgrupp. Kolla här:

Hjälp andra hitta hit! Dela QR-koden!

Bajajmodeller som
sålts i Sverige

Källa: Allt om MC nummer 1 1995

Bajaj Chetak. I princip en kopia på Vespa Sprint. Såldes som lätt mc (125cc) på 90-talet. Namnet kommer från sägnen om mirakelhästen Chetak som räddade en maharadja från att dödas i ett slag, till priset av sitt eget liv. (Källa: Wikipedia)

Från en fb-medlem i november 2020:

För den nyfikne Bajaj-ägaren. Har ställt följande fråga till Transportstyrelsen:

Jag skulle vilja veta hur många motorcyklar Bajaj Chetak 125 som finns registrerade i Sverige.

Och fick svaret:

Jag hittar 87 st fordon (+ 9 st som är ägda av reklamspärrade personer) MC-registrerade som BAJAJ CHETAK med eller utan andra beteckningar. 90 st av dessa har beteckningen 125.

De fördelar sig på årsmodell enligt följande:

Årsmodell Antal

1992 3

1993 61

1994 4

1995 25

Bajaj Bonnie. I hemlandet en liten motorcykel (under namnet Sunny) som gör 50-60 km/h (och så mycket snabbare vill man nog inte köra den...)

I Sverige ströps den till 30-moppe, bland annat med ett speciellt avgassystem, och såldes som "allemansskotern" på 90-talet. "Sverigesystemet" gjorde dock att Bonnie knappt orkade ta sig upp för backar. Med originalsystem gör den 30-40 km/h.